"Riksdagsledamöter sjukskriver sig inte" rapporterar Ekot idag. Och det är givetvis fel om riksdagsledamöter inte följer reglerna men det är en tråkig ton i reportagen. Om man inte jobbar på grund av sjukdom ska man självklart inte ha lön, men om man jobbar trots sjukdom är det inte rimligt med sjukavdrag. Och eftersom de allra flesta har svårt att föreställa sig vad en riksdagsledamots "jobb" går ut på blir det också svårt att förstå att de kan hävda att de jobbat när de varit sjuka. Att vara riksdagsledamot är helt enkelt ett uppdrag som avviker från allas våra jobb - de är alltid en företrädare för sina väljare och så fort de visar sig på stan måste de vara beredda på en diskussion. Hur många av oss skulle trivas med det? Jag är rätt glad över om vi har riksdagsledamöter (och partiföreträdare för mp, exempelvis) som anstränger sig för att svara på frågor och hålla kontakt med både medborgare och media trots att de är sjuka. Och gör de det, så tycker jag att de gör sitt jobb - trots feber eller annat. Men som sagt, om de inte jobbar på grund av sjukdom ska de givetvis inte heller ha betalt. Sedan kan man diskutera riksdagsledamöternas löner och ersättningar - men det är en helt annan diskussion och i den diskussionen är jag helt klar på vad jag tycker: riksdagsledamöterna har snarare för låg lön (räkna ut vad en normalambitiös ledamot, som jobbar sisådär 50-60 timmar per vecka, tjänar per timme) - de borde inte överhuvudtaget behöva krångla med traktamenten och annat - ge dem en ordentlig lön istället. (30/11)