Statligt stöd för lägre kvinnolöner

Tänk om någon briljant tänkare kom fram till att man borde ha särskilt stöd till kvinnors köp av små bilar - eftersom vi ju vet att kvinnor i snitt både kör mindre bil och kör mindre bilar. Man kan ju tycka att det vore ett sätt att göra kvinnors bilkörande billigare vilket kanske skulle göra att kvinnor fick köra bil lika mycket som män, vilket skulle vara skäl för ett statlig stöd. För vem är det som hämtar på dagis och kör till träningen? Jo, oftast kvinnor.

Men innan man införde det skulle förmodligen någon invända och säga att: "vänta nu! - då kommer ju kvinnor fortsätta köra små bilar, vilket gör att de blir påkörda av aggresivt körande män så att kvinnorna får whiplash-skador". Visst ja, skulle många då säga. Kanske ingen bra idé att uppmuntra kvinnors whiplashskador med statliga pengar.

Det där är ju rätt långsökt, ingen skulle komma på denna idé. Men det finns mer direkta samband mellan statligt stöd och kvinnors sämre situation i samhället. Till exempel föräldraförsäkringen. I dagens DN skriver Riksförsäkringsverkets generaldirektör tillsammans med två utredare om hur föräldraförsäkringens flexibilitet (=att föräldrarna kan dela och fördela tiden med barnen ungefär som de vill) skapar en "hemmafrusituation". Sedan tidigare vet vi att barnafödandet (och den inte ovanliga frågan: "och när ska du skaffa barn då?") missgynnar kvinnors karriär och löneutveckling. Vi vet att kvinnors karriär stannar när det första barnet kommer och att mäns karriär sätter fart då. Och vi vet att kvinnor tjänar 80-90 procent av vad män tjänar. Även om somliga förnekar sambandet* så är det helt uppenbart: det ojämna uttaget av föräldraförsäkringen bidrar till löneorättvisorna på arbetsmarknaden.

Det finns, som jag ser det, tre skurkar i detta drama: 1/ män som inte vill vara hemma "sin" del av tiden, 2/ kvinnor som vägrar låta mannen vara hemma lika mycket, 3/ arbetsgivare som ställer frågor om barnafödande till kvinnor men inte till män och som motarbetar män som vill vara hemma med barnen

Alltså borde alla som är arga på att kvinnors löner i snitt är lägre än mäns svara på frågan: har du bidragit till ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen? Om man inte gjort det tycker jag man ska börja med sig själv istället för att klaga på orättvisa löner. Det gäller oavsett om man tagit ut nästan allt eller nästan inget alls, eller om man som arbetsgivare bidragit till att cementera kvinnans roll som den enda som bryr sig om barnen.

Jag tycker helt enkelt inte att det är rimligt att statliga bidrag bidrar till att cementera kvinnors lägre löner. Därför vill jag att föräldraförsäkringen individualiseras: att föräldrarna tar ut var sin del och att det krävs undantag och dispens för att den ena ska ta ut mer än exempelvis 60 procent.

* Det finns de som hävdar att familjelivet spelar en mycket liten roll för de orättvisa lönerna, exempelvis finns det de som menar att det lika väl kan vara det faktum att kvinnor röker som gör att de tjänar 80-90 procent av vad män tjänar.