Orkar egentligen inte kommentera jordbävningskatastrofen

Det är ofattbart många som drabbats i katastrofen och bara det gör det extra viktigt att hålla ett någorlunda dämpat tonläge, tycker jag. Men visst finns det mycket att säga om vår beredskap inför kriser (vi lärde nog inte tillräckligt av Estonia) och självklart finns nog mycket att säga om hur enskilda bemötts (men det blir alltid så - det går inte att vara förberedd på en så stor katastrof). Och: jo, jag tycker att det är pinsamt att statsministern skyller på enskilda tjänstemän - innan utredningen om vad som skett ens börjat.

Men ändå.

1. Är det inte typiskt att de största katastroferna alltid drabbar de som har minst, så att antalet döda blir större än det skulle blivit om, säg, Sveriges fastland drabbats?
2. Är det inte typiskt att man måste hitta en syndabock (regeringen, Laila Freivalds, varningssystem...) när en naturkatastrof inträffar? Kan man inte tänka sig att man sörjer utan att anklaga någon? I alla fall borde väl detta kunna gälla oss som sitter i säkerhet på hemmaplan.
3. Någon som funderat på varför Italien kan reagera snabbare än Sverige? Italien har nära 60 miljoner invånare, befinner sig i krig (i Irak och har viss militär beredskap) och har återkommande jordbävningar och liknande. Något samband? Någon? Tror någon att Italien skulle ha kunnat hantera en situation med 200 000 landsmän som vill hem från Thailand?
4. Är det inte - egentligen - rätt imponerande att vi på två veckor lyckats få hem ALLA svenskar från sjukhus och liknande i Thailand och alla som vill hem nu kommit hem?
5. Hur många visste innan detta att Sverige har cirka 30 000 medborgare i Thailand över jul och nyår? Hur många har insett att det är den största gruppen turister - oavsett storlek på land?

På Röda korsets hemsida kan man bidra.